Nattsvammel!

Klockan är sent och jag borde sova. Jag ska göra det. Snart. 

Det finns få saker som inspirerar mig så mycket som människor som förändrar sina liv till det bättre. Dem som faktiskt rycker upp sig och tar tag i skiten för att något år senare kunna stå rakryggad och stolt över vad dem åstadkommit. Med all rätt ska dem göra det! Dåliga banor byggs inte om på en natt. Det tar tid att bygga eller renovera någonting. Ibland kan det ta flera år. Mina föräldrar renoverade mitt rum när jag var liten. Jag är inte säker på om listen som fattades i alla år kom på plats innan dom sålde huset.

Jag vet inte hur många gånger i mitt liv som jag har sagt att jag ska ta tag i mig själv. I mitt liv. Jag har börjat. Hållit i. Två dagar senare är "livet" som vanligt igen. Så som det var samma dag som jag satt och sa till mig själv och andra att "imorgon tar jag tag i mig själv, en gång för alla, på riktigt!". Jag valde att skriva "livet", just för att det känns som att jag inte lever livet. Jag lever men livet går ifrån mig och för varje dag som går så känns det som att gapet mellan mig och livet blir allt större. 

Livet blir vad man gör det till och så även mitt. Jag är väl medveten om det. Jag har fullt med framtidsdrömmar, som jag har haft i flera år. Jag har verktygen för att uppfylla dem men jag använder dem inte. Jag vet egentligen inte vad som hindrar mig, mer än lathet och bekvämlighet. Det är bekvämare att fortsätta i gamla mönster och vanor istället för att verkligen kämpa för något man vill ha. Det är lätt att glömma att livet dag för dag närmar sig sitt slut och att varje dag man inte gör något, är en dag man aldrig får igen. 

Jag längtar efter den dagen då jag får känna att jag 

faktiskt har lyckats. Jag ska bara ta tag i mig själv.

Jag börjar i morgon.