Livet som Annika

Idag hann jag inte riktigt mycket som igår, men jag har heller inte legat i så värst heller. 

Jag och Lovis stack till Ryaheden och gick. Vi gick en bit och jag trodde stigen svängde till vänster tidigare än vad den egentligen gjorde, vi gick då på en stig på ett kalhygge och stigen jag svängde in på var ett spår från en skogsmaskin. Hade Lovis kunnat prata så hade hon nog frågat om jag både är blind och dum i huvudet för hon tvärvände och gick bort mot den rätta stigen och gav sig inte så det var bara att ge med sig. Hon fick välja vilka stigar vi skulle gå och åt vilket håll, vilket ledde till en stig jag aldrig gått förut och egentligen inte hade lust att gå, men det var bara att hänga med. På slutet valde jag dock vart vi skulle gå för då hade vi varit ute en bra stund och det var ganska varmt ute.

Åkte till stallet och lämnade av Lovis hos morsan, dom skulle till affären så jag passade på att åka och tvätta bilen. Det var första tvätten sen jag köpte den, och ändå var den inte så farligt skitig ändå. 

Zorro lasttränades och det gick bra. Idag stängde mamma bommen bakom honom. Kollade i almanackan och såg att jag lasttränat 13 gånger hittills denna månaden, varav 11 av dem tyvärr var förgäves då dom inte gav några vidare resultat, men nu är vi på G!

Cyklade runt Lia ikväll, 6,3 km på 23 minuter. Helt okej för fy vilka jobbiga backar det var. När jag kom in så vart jag att tänka på Zorro. Man ska inte ta ut något i förskott, men tänk om han har cancer o det slutar med att jag till slut måste ta bort honom! Fick en klump i halsen och fyra kilo dåligt samvete efter alla gånger jag i ilska över lastningen sagt att jag kan tänka mig att skicka honom på slakt, sagt att han varot dum i huet, apat och skrikigt. Usch blir ledsen bara jag tänker på det!