söndag 2 mars 2014

Saknar dig!

Det går inte en dag utan att jag tänker på min fina ängla-hund och jag ångrar mig bittert att jag inte lät ta blodprover samt ultraljuda/röntga innan jag bestämde mig. Men jag var nog så nergången psykiskt och fysiskt så jag orkade helt enkelt inte mer och just då och där kändes beslutet rätt. Försöker i dagsläget påminna mig om att en död hund inte lider, för det gör den inte. Lovis känner ingen smärta längre. Men jag gör, varje dag. Det händer inte allt för sällan att jag kommer in i från trucken rödgråten för att jag i min stilla ensamhet suttit och tänkt på henne. Min fina tjej! Jag kunde aldrig riktigt föreställa mig den här känslan och den är hemsk! Bara jag får försäkringspengarna så ska jag åka till tatueringsstudion och boka tid för att låta Lovis pryda min vänstra överarm så att jag kan få bära med mig henne både på utsidan och på insidan. Jag var stolt över henne och det var sällan jag skämdes eller var rädd att hon skulle göra något dumt, men hela den här historien om alla hennes sjukdomar och sånt tåls att prata om för att sprida information och lärdom. 

    Som sagt, jag var och är otroligt stolt över min hund och jag kunde alltid lita på henne. Det är något visst med varghundarna och jag förstår varför jag ville ha en trots att jag aldrig hade träffat någon varghund tidigare. 

För någon vecka sedan var jag in på grizzly i marieberg och skulle köpa mat till Råttan och kunde bara inte låta bli att titta på hundbäddar och drömma och längta efter min framtida vovva, för det ska bli en vargflicka bara jag fått ordning på livet.

Inga kommentarer: