Jag har ett flertal gånger i livet frågat mig själv vad jag skulle göra utan alla djuren. Ibland skulle jag nog tycka att det är skönt utan dom. Man kan göra som man vill, när man vill och har inget djur att rätta sig efter vad gäller aktivitet och tid. Senast någon vecka innan Lovis dog var jag noga med att berätta för andra och mig själv att jag aldrig skulle ha hund igen. Nu, några dagar efter att Lovis dog så vet jag att jag inte skulle klara mig utan djur och jag vet att jag visste vill ha hund igen. Mitt liv skulle gå under utav all dö- och ensamtid. Jag hatar ensamhet, och tystnad.
Vet inte varför, men helt plötsligt har jag så himla mycket tid över att lägga på ingenting egentligen. Dagarna går så himla långsamt och fastän jag tar mig tid i stallet och tränar med hästarna eller bara flummar så kommer jag likt förbannat hem tidigt och har ingenting att göra. Jag vill inte åka hem till folk hela tiden för att få sällskap, utan andra får gärna komma hit någon gång.
Ikväll har jag iaf varit någon timme hos Anne. Jag hängde ju jämt där förut när jag var yngre. Men vad ska jag hitta på nu då ? Jag vill inte städa för att ha något att göra. Jag vill inte gå promenad ensam ens på lilla frövi en lördagkväll. Med Lovis bredvid mig behövde jag aldrig känna mig otrygg oavsett vart eller hur sent jag än gick. Jag vill inte städa bara för att fördriva tiden.
Köpte en tidning på ICA om photoshop, får väl läsa den, kolla på melodifestivalen och ta en lång dusch.
Roligare än såhär blir det inte. Jaghatarhelger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar