Löshoppning

Idag packade vi in Athlas och Nisse i transporten och hävde oss iväg till ridhuset där dom hade löshoppning. Hästarna skötte sig super och jag tror att pådrivarna vart lite förvånade över en sån pigg och framåt shetlandsponny. Athlas hoppade 65 cm som högst och Nisse 90 cm. Nisse halkade till med bakkärran en gång så han lugnade ner sig lite sen.

Väl hemma så provade jag att lasta Zorro. Som vanligt var han så långt inne att det skulle räcka att bara ställa in bakhovarna i transporten, men givetvis så backade han ut istället. Mamma gick och hämtade sopkvasten som hon höll bakom honom så när han backade ut så stack det ju till på hans baklår. Haha va paff han vart o vad vi skrattade. Han blängde på mamma och hjärnan gick väl på högvarv. Tack vare sopkvasten fick vi in honom två gånger på kort tid. Nu känns det ju lite som att glöden har blivit en pytteliten låga iaf. Äntligen. 

Det är löshoppning igen om två veckor och då hoppas jag att Zorro är i sånt lastbart skick att han också får åka. Athlas har inte varit sig själv senaste två dagarna. Han brukar alltid komma när man ropar eller stå och trycka vid grinden när man ska ta ut en annan häst, men det har han inte gjort och idag kom han inte ens när jag ropade så nu ska han få vila några dagar, men det har han gjort sig förtjänt av!