Tankarna snurrar

Har suttit och gråtit hela kvällen. Lovis har tappat ännu mer i vikt, är inte supertaggad på livet och blir fort trött och vill inte äta så värst. Har börjat inse att hon aldrig kommer bli bra och som det verkar så klarar hon sig inte på de mediciner och mat hon får. Fattar inte att hon stundtals kan äta ganska hyfsat så man kommer in i rutiner och hon lägger på sig för att nästa stund inte vilja äta igen och tappa allt hon hunnit lägga på sig sen senast. Jag blir inte klok på henne. Tankarna snurrar.. Vad har hon ätit idag som kan vara så skadligt för henne som hon inte åt igår eller dagen innan det ? Kommer jag behöva ta bort henne vid nästa återbesök ? Kommer hon någonsin äta så ordentligt att hon går upp i vikt och håller sig där ? hon har vandrat mellan 40 och 42 kg länge nu, är det ett täcken på att det inte går att göra mer ? Ska bolla lite med vetten när jag ska dit, kanske blir det att ta bort henne på en gång ? Kommer gå sönder då och det kommer bli så jäävla tomt utan henne här hemma, men det är inget jag kan göra åt, det går inte att ändra på situationen i sig.

Det låter dumt, men det bästa hade varit om dom aldrig hade fått igång henne igen när hjärtat stannade under operationen. Då hade jag sluppit sitta här med det tunga beslutet hängande över mig. Det känns inte rättvist att behöva ta bort en 9 månaders bäbis, min flicka, min bästa vän och min sambo. Det är verkligen baksidan av att vara djurägare. Hade hoppats på att få iaf 5 år med henne, men som ni förstår känns det väääldigt långt bort just nu.