Avsaknad av inre ro och frihet

Nu är nattskiften gjorda för den här gången och på lördag är det dax för förmiddagsskift. Konstig vändning ? Ja, det är jag fullt medveten om då jag har fått testa på den några gånger och fler gånger lär det bli. Kom hem till en lägenhet som ser förjävlig ut, men har ingen större lust att ta tag i det.

Pratade med mamma tidigare ikväll. Sa att jag tänkte gå en promenad efter att jag ätit och kollat på farmen. Hon sa att jag inte borde, det finns dumma människor ute om nätterna sa hon. Fortsatte med att det var skillnad när jag hade hund. Jag kontrade med att jag är 24 ½ år gammal och gör vad jag vill och att det är i mörkret man ska gå.

Jag har inte gått än. Orkar inte. Känner inget för det, längre. Jag gillar inte livet som hundlös, även om jag uppskattar att få sova hela nätterna och slippa stressa över hundvakt. Jag känner mig begränsad, för det ligger ändå något i det mamma sa. Med Lovis vid min sida behövde jag aldrig oroa mig, vilken tid det än var på dygnet. Jag minns den natten vi åkte in och gick på stan, jag och Lovis. I somras när det var varmt och skönt ute även på nätterna. Det var folk på stan och jag behövde inte oroa mig för att bli överfallen.

Med hund har man anledning att komma ut i skogen och man får känna lugnet, glömma tiden och känna känslan av en gnutta frihet en stund. Den känslan är oslagbar!