Livet som Annika

Efter att livet bara känns tungt och meningslöst några dagar känner jag nu att det börjar bli lite ljusare igen. För några dagar sedan ville jag bara lägga mig på marken och ge upp, varför vet jag inte.

Igår trodde jag att Moa skulle komma och hjälpa mig med hästarna men hon dök aldrig upp så jag hade väl kanske missuppfattat henne, det återstår att se idag. Hade kopplat på transporten och tagit in Zorro så jag bestämde mig för att lastträna ändå, själv. Använde klickern i början men blev bara frustrerad då jag kände att jag inte kom någon vart. Kanske har jag lite för bråttom ? Så jag la undan klickern och godiset och berömde bara med rösten och klapp, något som inte heller funkade då han bara backade ner när jag sa något eller rörde honom så det vart också uteslutet. Tänkte sen köra med negativ förstärkning i form av smackningar så fort han klev av transporten och att jag var tyst och inte sa något när han stod på den. Kom så långt att han stod med framhovarna på luckan en längre stund än med godiset iaf, men jag hade som mål att inte ge mig förrän han stod med alla fyra hovarna på luckan. Gick efter en stund och hämtade min lilla körpisk och skulle bara ha den o hålla i osv, inte att slå honom med. Han stängde bara av ännu mer. Morsan, som satt och tittade på, sa något i stil med "Att du inte har strypit honom än under alla dessa år är för mig en gåta". Kan väl inte göra annat än att hålla med henne. Ställde mig sen framför honom och höll upp piskan bara på sidan och vips så var han uppe med alla fyra och jag bad honom backa precis när jag såg att han började tänka bakåt och sen gav vi oss och han fick gå ut i hagen. Nu gäller det att fortsätta träna, VARJE dag, för att kanske få ordning på detta. Sen var det ju jävligt dumt att börja med det nu när jag har min natthelg och jobbar 12 timmars lördag + söndag natt och har eftermiddag nästa vecka. Athlas kommer bli lidande för det men så får det bli. Ska iaf ut och köra honom idag tänkte jag. 

Har nog lyckats spara ihop pengar så jag kan köpa mig en lite dyrare och bättre sadel sen när jag fått ordning på ben, rygg och lastning. Känns riktigt bra tycker jag och nu är jag lite mer peppad på att få ordning på min ändå så fina häst!

Lovis är nästan helt klar, har lite småfix kvar. Hon är numera en vittigrerad varg, ingen brindel ;) 

Hamstrarna verkar komma hyffsat överens nu iaf. Dom sover på samma ställe och springer ibland samtidigt i hamsterhjulet. Det är snyggt när dom försöker springa åt varsina håll, det går ju liksom inte så bra. 

Nu ska jag åka till stallet så jag har det gjort nångång. Sen blir det promenad med min Lovis. Snart är jag klar med min utmaning, vilket ska bli så skönt! Aldrig har väl 30 dagar gått långsammare!